Huvudet värker
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
sig av den oseriösa framtoningen för att bryta isen, sen hugger hon
när han är mör och redo för tillagning
när hon har honom i sitt grepp
hon väntar
bidar sin tid
tills hon får höra de rätt orden
den rätta tonen
då är han fast och kan inte längre slingra sig
precis så gör hon
(i sina tankar)
i verkliga livet är hon faktiskt ganska skojig
och det är ganska oseriöst
men ändå med en gnutta sanning
tänk om?
äh lägg ner nu!
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Kategori: Psykos
Offra något så han kan få något tillbaka!
Är du så snål? Kan du inte ens tömma en pytteliten del av dig själv så han kan få känna sig lite uppskattad?
Varför så rädd för att ge en del av dig själv? Du kommer inte ta slut, du finns kvar även om du skulle öppna dig lite och dela med dig av det där fina som finns inuti, för det är faktiskt fint, du är fin någonstans där inne… (Kanske…)
Du slutar inte existera för att du låter någon annan se en liten del av dig! Det fina inuti dig är du, det är ditt och kommer aldrig lämna dig. (Det skulle kunna vara så…)
Du kan väl åtminstone säga något fint till honom? Något som gör honom glad… Eller?!
Men nej, hon är tyst. Som vanligt. Ögonen är tårögda och hon sluter sig ännu mer. Hon är värdelös, kommer alltid vara. Och livrädd. Hon, den där som alltid hittar sätt att slå på sig själv.
Men fortsätt slå då! Du, du vidriga! Du är vidrig!Kategori: Psykos
Sen inser hon att hon inte andats en sekund i sitt liv! Lever hon ens? Självömkan kallas det! Hon kommer nog aldrig till himlen! Och hon hatar sin sjukdom!
Inser under tiden hon skriver detta att hon måste börja äta medicin igen… annars går det åt helvete!