Twisted Mind

2012-01-13 00:07:38

Att sätta ord på ångest

Kategori: Psykos

Vart är jag?

Vart leder vägen jag går på? Det känns som jag går i cirklar, trampar på samma ställe.

Hur många gånger har inte vägen delat sig, vilken väg jag än väljer kommer jag tillbaka där jag började.
Hur gör jag för att ta mig ut? Skriker på hjälp, se mig!

Men det blir bara som ett dovt ljud, hör ni inte mig? Vart är jag?

Sätter mig ner och förstår, det kommer aldrig ta slut... så ensam...

Vart är alla? Jag kan inte se, hör inget, allt försvinner, instängd... får inte luft...

Hjälp mig försöker jag igen, men varför vänder ni er inte om? Hallå, se mig, jag är ju här, varför går ni bara förbi?

Jag inser till sist att jag finns inte, existerar inte, om ingen kan se mig, hur kan jag då finnas?

Lägger mig tillrätta i min lilla värld, ensam, kall, övergiven...

Ingen luft, ingen värme, ångesten kryper sig närmre, smyger sig på, lägger sig som en skugga över mig...

Jag somnar till slut in, känner frid, ro, fylls av en värme så underbar, känslan av lycka får mig att se upp, där står du!

En ängel

så vacker

ta mig med

jag är din!

Kommentarer

Presentation

It's all in my head

Låt dig inte luras av det ansikte jag visar jag har tusen masker men ingen av dom är jag jag ger dig intryck av att vara säker att självförtroende är mitt namn och kyligt lugn mitt agerande att jag inte behöver någon men tro mig inte djupt där nere dväljs mitt verkliga jag i förvirring, i fruktan, i ensamhet därför skapar jag en mask att gömma mig bakom för att skydda mig mort de blickar som vet men just en sån blick är min räddning det betyder att om den åtföljs av accepterande då åtföljs den av kärlek det är det enda som kan befria mig från de murar som jag byggt åt mig själv jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting att jag inte alls är något att ha att du ska stöta bort mig när du upptäcker det så börjar paraden av maskeringar ständigt småpratar jag med dig jag berättar allt som inte betyder något men ingenting om det som betyder allt vad som ropar inom mig var snäll och lyssna noga och försök höra vad jag inte säger jag skulle vilja vara äkta och spontan och mig själv men du måste hjälpa mig du måste räcka ut din hand varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande varje gång du försöker förstå för att du verkligen bryr dig om då börjar mitt hjärta få vingar, mycket spröda, men vingar med din känslighet, sympati och förmåga att förstå är det endast du som kan befria mig från min skuggvärld av osäkerhet från övergivenheten i mitt fängelse det kommer inte bli lätt för dig ju närmare du kommer desto blindare slår jag kanske tillbaka men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar och däri ligger mitt hopp jag ber dig försök riva dessa murar med fasta händer men med varsamma händer för ett barn är mycket känsligt vem är jag kanske du undrar jag är varje man du möter jag är varje kvinna du möter jag är även du själv!