Fortsätt undra du
Kategori: Psykos
Han tror att han är ensam i världen
att ingen finns för honom, att han är och förblir ensam
men SER han?
Ser han något alls?
Eller är han för upptagen med att tycka synd om sig själv så hans blick är för grumlig för att se dom? Eller henne? Så som hon är och finns?! Precis på det sättet hon lovat att hon ska vara?!
Har han stirrat sig så blind på något han vill ha så ingenting annat spelar någon roll eller någonsin kommer att vara nog för honom?
Kan han inte vara nöjd? Han har det han vill ha men kan inte se… Han har fastnat i ord han vill höra, är kedjad vid löften han vill få
så han ser ingenting
och mitt i allt detta tycker han synd om sig själv och känner sig som ett offer, någon som är ivägen och aldrig kommer att räcka till
sorgligt skulle jag vilja säga…
Det enda som egentligen fattas honom är ett erkännande, men måste han ha något som hon inte kan ge honom – bara för att HAN anser att det är den absolut viktigaste detaljen i ett liv?
Hon hatar löften
hon avskyr krav
hon springer så fort hon hör bojorna rassla!
Är det så han vill ha det? Att hon försvinner, bara för att han MÅSTE ha en etikett på henne?
Hon kommer aldrig att bära den etiketten, hon kommer aldrig att lova något mer, hon vill inte känna sig fången eller kvävd…
Det är löftena och kraven som ger henne panik! Utan dom kan hon andas och våga stanna… Men är det så viktigt för honom att kalla henne SIN så kommer de aldrig att ta sig vidare och slita av offermössan han satt på sig själv! Stackars honom! IRONI!
Varför är aldrig någon nöjd?!
