Drama
Kategori: Psykos
Tänk om hon kunde se bortom sina skeva idéer och dillar, finns det egentligen någon anledning att var osäker och inte vilja gå in i något som kan bli så jäkla bra? Varför tillåter hon inte sig själv att få känna alla dom där underbara känslorna som faktiskt bidrar positivt på så många sätt?
Varför bygger hon murar mot fel människor? När saker är annorlunda så slukar hon allt med hull och hår, dumma kvinnfolk! Önskar ibland att hon kunde lobotomera sig själv för att slippa alla dessa dilemman.
Om hon skulle släppa taget och bara följa med, försöka hitta sin roll i situationen så skulle ju allt bli bra. Är det så att hon inte vågar för att det kanske blir för bra?
Känslan finns ju inte över huvud taget, eller gör den det? Nej hon känner inte! Kommer den med tiden kanske? Borde hon testa och bara hänga med utan att ha garanti? Det är hon för feg för att göra… Går inte att släppa taget bara sådär!
Planer görs och nya stigar utforskas, vissa val går inte att få ogjorda igen! Dessa saker är helt bestående, hur hon än vrider och vänder på det så vet hon att det inte finns någon återvändo om det inträffar. Hur handskas hon med den känslan då? När det är för sent?
Kommer känslor att växa fram kanske? I så fall blir ju allt bra, men vad händer om det inte blir så? Ska det fortsätta då, som nu, utan förändring, trots att hon väljer att ta steget? Är det friskt?
