Den finns där...


Hon längtar så in i bomben, hon är bara inte riktigt där ännu...
Vill ha mer tid...

En stor sak som denna ska man inte kasta sig över, egentligen förstår hon inte varför hon velar eftersom dom förmodligen kommer att leva ihop resten av livet. Hon ska ingenstans och hoppas väl även att han kommer att stanna där han är. Även om dom bara är vänner så passar dom så otroligt bra tillsammans och allt är egentligen perfekt. Han ger henne det enda hon någonsin velat ha - trygghet - vilket hon kan leva på i alla evighet. Hon släpper inte det för något i världen.

Men just den där lilla detaljen har inte kommit upp på tapeten ordentligt för att hon vill vara 100% säker först. Hon vill veta att det är ömsesidigt och att ingenting kommer att ändras i relationen. Hon vågar nämligen inte ha någon annan relation - så fort hon tänker på det får hon panik. Hela magen vänder sig ut och in. Det går inte.
Hon kan bara inte lova någon evig trohet. Hon känner sig instängd och känner sig överöst av krav bara att tänka tanken, det är alltså tanken helt outtalad...

Vad händer då den dag dom börjar diskutera det öppet och på riktigt? Det går inte... Hon kan inte ta tag i det. Längtan finns där ja... men hon vågar inte ta steget!

Hon litar nämligen inte på sig själv!!