att läsa
hennes innersta når ingen
hon försöker öppna sig till och från
men det är svårt
många murar att bryta
det är svårt att veta vad som är verkligt
vad som är sant
hon har svårt att skilja på vad som är hennes
och vad som är andras
får hon tid så kommer det med tiden
att öppna dörren kan leda till helvetet på jorden
därför är hon rädd
finns mycket hon inte vill veta
eller känna
hon vill inte ta på sanningen
hon har tagit ansvar en dag
hon öppnade sig och lät andra härbergera känslorna
för att underlätta hennes börda
på både gott och ont
det tog år att ens komma fram till att det var bäst att lyfta på locket
men känslan kom aldrig
bara sanningen
nu vet dom
vad dom gjort
men hon känner inget
så långt har hon ännu inte lyckats ta sig

för henne är allt litet
förminskat för att rymmas i ryggsäcken
förträngt för att inte tas på
för att gömmas och glömmas
men ingenting försvinner
hon känner inte så hon blir inte av med det
hur gör man?

hon vill känna
gråta och släppa ut allt
men hon är låst
den delen av livet är borta men ändå inte
hon har bestämt sig för att detaljerat skriva ner sina upplevelser
minnen och tankar
som hon gjort tidigare
utan att känna
bara fört ner det på papper
sparat det och läst
under tiden hon skriver kommer alltid något nytt
nya minnen
upplevelser
eller mardrömmar
var det verkligen så?

hon har svårt att skilja på vad som är verkligt
vad som är sant
och vad som är påhittat
är något påhittat?
kanske har hon bara fantiserat ihop allt
eller drömt och trott att det var sant?
hur vet man?

Ljuger jag för mig själv eller är alla mina mardrömmar verkliga minnesfragment?