Hon går runt med en jobbig känsla, den vill inte försvinna. Äter upp henne inifrån, slukar varja liten del... Bit för bit försvinner hon.
Det är tomhet blandad med desperation.

Kan någon se henne? Vill hon att någon ska se henne? Är hon för bekväm för att låta någon över huvud taget se henne? Någonsin? Vill hon att någon ska se henne för att hon ska få en bekräftelseboost så hon kan känna sig nöjd med sig själv för att hon inte kan älska sig själv?

Självrannsakan?

Dags att ta ett steg tillbaka och vara med sig själv ett tag tror jag! Ingenting annat kommer att lösa något! Förbryllande kvinnliga jävla väsen!!